Vasas förlisning
Trots det avbrutna stabilitetstestet lättar Vasa ankar den 10 augusti 1628 för att segla ut från Stockholm. Fyra segel sätts och skeppet skjuter salut, dubbel svensk lösen med två skott. Vinden är svag, Vasa glider långsamt längs Skeppsbron och sen sakta ut längs södra bergen på Södermalm. En del källor uppger att hon kränger illa redan från start trots den svaga vinden. En bris tar tag i henne i höjd med Tegelviken och katastrofen blir ett faktum. Nedre kanonportarna är öppna och vattnet flödar in och Vasa kantrar med man och allt. Vasa sjunker utanför Beckholmen på Djurgården. Vasas färd har varat blott 20 minuter och i sträcka mätt, ca 1300 meter. Trots närheten till land omkommer minst 25 personer vid olyckan. Två kvinnor dog vid Vasas förlisning den yngsta var ca 16-18 år den andra kvinnan var runt 25 år. Andra källor anger upp till 50 döda. Ett 20-tal skelett har hittats.
Djupet där Vasa sjönk var blott 30 meter, och masterna stack därför upp länge och högt vid haveriplatsen. Stormasten ska ha brutit ytan ända till Karl XII:s tid, alltså en bit in på 1700-talet. Under lång tid sägs fartyget också ha synts glittra nere på botten p.g.a. de förgyllda skulpturerna. Då hon sjönk beräknas runt 200 personer ha befunnit sig ombord. Det var på väg till Älvsnabben i Stockholms södra skärgård för att ta ombord 300 soldater. Vasa skulle sedan ha gått mot Danzig tillsammans med en eskader för att blockera en flodmynning i det polska kriget.
Bärgningsförsök inleddes tidigt. Kanoner var det mest värdefulla, och i mitten av 1600-talet bärgades 61 av fartygets 64 kanoner med hjälp av dykarklockor. I eftermälet letades syndabock, men sådan var svår att finna ty Kungen själv var den som hade godkänt Vasas mått. Flera ställdes inför rätta men ingen befanns skyldig till katastrofen. Sakta skulle Vasa från nu falla i glömska. Glömskan varade i 333 år.
All text tillgänglig under GNU Free Documentation License.